inte kunna » kunna

A story from Borders of Franserud Middle School

När jag var 9 år så såg jag andra cykla enhjuling på skolan, då ville jag prova. Jag började i 3:e klass och tränade 2 raster om dagen på skolan. Jag kom på att jag ville börja cykla enhjuling för jag ville prova på något nytt. När jag satte mig på skolans enhjuling så var jag nervös för jag tänkte på hur det skulle gå. Jag började med att hålla i mig i staketet vid multiplanen. I början kunde jag inte ens cykla en meter för det var så svårt att hålla balansen. För att lära sig cykla så är det bra att tänka positivt, det är inte bra att tänka att man inte kan. Under alla raster jag tränade så gick det bättre och bättre, i ca 2 veckor tränade jag innan jag hade lärt mig. När jag tränade så var jag trött på att ramla hela tiden för jag fick blåmärken på benen av tramporna. Efter ungefär 2 veckor så kunde jag cykla enhjuling, och då tänkte jag, JIPPI! Jag var nöjd och glad för att jag hade lärt mig. När jag kom hem med bussen sa jag till både mamma och pappa att jag önskar mig en enhjuling i 10års present. Men de sa nej så jag fick tjata jättemycket innan de gav med sig. När jag fick en enhjuling i födelsedags present var jag superexalterad för att cykla. Jag cyklade ute på baksidan för där var asfalt. Den var silvrig och hade en svart sadel. Innan jag började cykla enhjuling så hade jag lite snedare rygg, men nu har jag rak rygg. Jag fick rak rygg för man måste sitta rakt med ryggen annars ramlar man. Jag cyklar enhjuling även idag, jag tycker det är väldigt roligt. Min syster vill även prova men hon klarar det inte, även om jag förklarade hur jag lärde mig så klarar hon det inte. Idag kan jag gå upp på enhjulingen utan att hålla i mig men det kunde jag inte förr, det är de jag lärt mig under dem här 2 åren. Idag cyklar jag inte lika mycket som jag cyklade förr, för jag tycker inte det är lika roligt idag.

Experience of this border

Location of border