Jag tänker beskriva gränsen mellan dag och natt. Jag vill skriva om dag och natt för att det har hängt med mig hela livet och kommer att göra så länge jag lever. Det är när jag vaknar som jag känner att jag har trätt över gränsen. När jag sover så tror jag att leksaker och annat får liv, bara för att man inte ser eller leker med dom. Min faster sa att om man inte leker med dom på dagarna så kommer någonting att försvinna, så jag inbillade mig att vissa saker försvann på riktigt under nätterna. När jag vaknar så känner jag mig lite trött och grinig men jag känner mig ändå väldigt pigg på det sättet att jag vaknar efter att ha varit trött så blir man pigg efter en liten stund. Oftast så lägger jag mig i soffan och kollar på TV men min lillebror vill kolla på hockey, och jag vill kolla på Nickelodeon. Då kan det bli bråk men det lägger sig när vi äter frukost. När jag tar på mig kläderna så känner jag mig väldigt slö och orkar inte lyfta armar och ben så jag ligger oftast kvar i sängen istället. Jag brukar ligga kvar till klockan 06:15 men ibland så går jag upp vid klockan 06:00. Denna gräns kommer ju tillbaka på kvällen sen och då är jag som en maskin som gör nästan exakt som mamma eller pappa säger, som handlar om att göra sig iordning. Men när jag inte gör som dom säger så leker jag och är övertrött med min lillebror. Min lillasyster är oftast väldigt grinig om kvällarna. Men det är när jag somnar som jag träder över själva gränsen och då är det fantasin som tar "över" istället för hjärnan kan man väl kanske säga. Den gränsen träder jag över vid kl. 21:00, fast jag lägger mig kl. 20:00 men jag brukar ligga kvar och tänka en stund.
Experience of this border
Location of border
/12.139892578125,59.0575055662801,4/800x400.png)