Jag tänker beskriva gränsen från att va hemma till att åka till innebandyhallen. Det gör jag två gånger i veckan. Jag tänker beskriva det för att innebandy är något jag verkligen älskar. Vi åker hemifrån klockan kvart över fyra. Vi brukar vara i hallen mellan tjugo över fyra och halv fem, men träningen börjar inte för ens klockan kvart i fem så jag och Alwa brukar passa innan det börjar. Träningen slutar klockan kvart i 6. Det är kul att va lite tidig för då sitter jag och Alwa och pratar eller lobbar upp bollar på läktarn fast för det mesta så passar vi med varandra. Jag gillar att va med Alwa. Jag spelar alltid back när vi spelar tvålag eller när vi spelar match. Jag gillar att spela back för att jag är bra på att ta bollar och gå på. Vi har matcher ungefär varannan eller var tredje vecka. Jag åker alltid bil till Billingen. I omklädningsrummet har vi ett grön grått golv, en toalett, vita väggar och tak, fyra bänkar, massa krokar och fyra duschar. När jag kommer in i omklädningsrummet känner jag mig glad och taggad. Jag går över den här gränsen går jag över för att jag älskar innebandy! När jag går över den här gränsen känns det kul och skönt att ha innebandy igen. Jag känner gränsen till innebandyn är när jag öppnar dörren in till hallen. Jag älskar mest av allt matcherna för då har vi roligast och jag trivs jätte bra med mitt lag. Jag tycker att innebandy är kul för man lär sig ofta nya saker, vi har roliga och bra tränare och jag trivs väldigt bra i laget för alla har kul. Jag har lärt mig mer samarbete och lyssna på vad andra tycker. Jag lär mig ju såklart också teknik och om spelet.
Experience of this border
Location of border
/12.183837890625,59.0391416601364,4/800x400.png)