Jag tänker beskriva gränsen från när jag inte är med min kanin till jag är men min kanin. Jag har valt denna gräns för jag passerar den varje dag. Min kanin är en sällskapskanin, det betyder att man måste vara med den ofta. Min kanin heter Minihopp, han är ett och ett halvt år. Minihopp är en svart och vit dvärgvädur. Han är en utekanin men kan också vara inne då och då. Jag går upp runt kvart över sju, till min kanin alltså. Då får den mat och sen så går jag upp till bussen . Sen direkt när jag kommer hem efter skolan så går jag upp och kollar till han och sånt, sen på kvällen så får han mat igen. Han får mat två ggr per dag. Min kanin har en bur inne i en gård som är rätt så stor, inne i gården så har han en sten som väger jättemycket. När vi byggde buren så orkade vi inte flytta på stenen så den står kvar där än idag, och det är hans favoritplats. Min kanin är jättemysig och har rätt så lång päls, så då är han jättemjuk också. När jag inte är med min kanin så är jag oftast inne och kollar på TV eller mobilen. Det är jättekul att ha ett husdjur, fast ibland så tröttnar man för det är ganska mycket grejer man ska göra. Jag har min kanin med min lillebror.
Experience of this border
Location of border
/12.223015499999974,59.02699740000001,4/800x400.png)
Franserudsskolan, Franserudsvägen, Bengtsfors, Sweden